iskall förnekelse

Idag när jag stod vid bussen så bokstavligt talat led jag av kylan som bet i mig. Vinden har varit obärmhärtig idag...kort sagt.
Mitt i allt tandklapprande så påpekar en tant att jag ser ut att frysa, varav jag ger henne en hastig blick och ett snabbt "nej då" med ett tydligt leende efteråt.
Nu när jag tänker på det, VARFÖR i h*lvete svarade jag "nej då" och LOG?! Det finns ju ingenting att le över? Man ler när man är glad, när något är roligt. Det är inte roligt att frysa.
Och denna förnekelse, jag frös så att jag nästan funderade på att fejka en hjärtattack och bli hämtad med ambulans (snabb taxi...).
Varför låtsas man alltid som om allting är så bra? Ack och ve för mänskligheten...och mig.
JO, JAG FRÖS.

Detta inlägg hyllar vi med en vinterbild jag tog i vintras

/Mikaela