Home is where the heart is

Uppdateringen från min sida har varit ganska (väldigt) dålig. Jag kan dock inte föra över bilder från min kamera vilket är orsaken. Men att fota är egentligen inte min riktiga passion. Att skriva, Det är det jag jag älskar (bortsett från musik, mat...)!
Så jag bestämde mig för att lägga upp en text (en inlämning jag hade i svenska för ett halvår sedan).

Home is where the heart is
“Detta glömmer jag aldrig”


Hettan från chokladen värmde mina frusna fingrar denna kyliga, men vackra, förmiddag - den heta drycken hade fått ersätta hotellets, mer eller mindre, oätliga frukost denna morgon.
Ett svart, vackert smitt järnstängsel skiljde träden från trottoaren. Morgonsolens strålar silade genom lövverket som hängde över den fuktiga gatan och den nästintill svarta asfalten glittrade då strålarna föll mot marken.
De engelska bilarna stod trångt parkerade upp på trottoarerna, tomma på passagerare för tillfället, och tog upp en hel del av de redan väldigt smala trottoarerna. Jag gick därför mitt i gatan där jag inte var i vägen för någon eller något – åtminstone inte på den här tiden av dygnet.
Om jag någonsin mått bra, så var det då. Jag kände den friska och lite kalla luften i näsan som påminde en om att det hade regnat under natten, och undrade om vi verkligen andades samma luft hemma i Sverige.

***


När jag gick på den där gatan i London, den där vackra sommarmorgonen för två år sedan, löpte dessa ord jag skrivit ovan i mitt huvud – likt en miljöskildring utdraget från en bättre roman. Jag hade fastnat i ett stycke på min alldeles egna berättelse.
Trots att jag bara gick där, som ögon åt min läsare i en mindre viktig del av min bok, är detta det starkaste minne jag har.

Det finns stunder i alla människors liv då världen vi lever i känns, bokstavligt talat, som ett rent helvete– när jag kände så brukade jag läsa Harry Potter. Det var mitt sätt att fly undan, då denna värld inte kändes tillräcklig, och ersatte den med en bättre.
När jag gick på den där gatan i London hittade jag min verkliga bok, en plats där världen ersattes med en bättre. En plats där jag trivdes bättre än någon annanstans, där jag kände mig trygg, där jag kände mig hemma.

Man brukar definiera ordet ”hemma” som ”i det hus man bor i” eller ”sitt hemland”. Men efter mitt besök i London hade jag ändrat min egen definition av ordet till det engelska ordspråket ”Home is where the heart is” – hemma är där hjärtat är.
För två år sedan hittade jag den plats där jag kände mig hemma, och det är det än idag. Jag brukar ofta tänka tillbaka på mitt minne, känner hur det rycker i mungiporna, och kan inte vänta tills jag ska dit igen – hem.
Vi behöver alla ett hem. Vare sig det är det hus du bor i, ditt hemland eller i mitt fall, London. I sitt hem kan man växa som människa, söka trygghet eller bara vara.

Home is where the heart is, och jag lämnade mitt på en gata i London.