tisdag 22 mars 2011

Konsten att slarva bort sin mobil

När Mickan frågade mig om jag hade fört över London-bilderna från min mobiltelefon igårkväll, kom jag att tänka på just den - min mobiltelefon. Insåg i all fasa att den har försvunnit. Igen.
Jag fick en mobil 2009. 2010 lånade jag ut den till min gnälliga systerdotter för att få tyst på henne när vi gick på promenad i stan. Efter den promenaden insåg jag att hon hade plockat isär min telefon i vagnen och kastat ut delarna på vägen.
För några veckor sedan fick jag äntligen en telefon som ersatte denna rosa. Min nya mobil är dock också rosa. Detta har ingenting att göra med att jag gillar färgen (för det gör jag inte), utan för att jag aldrig hinner välja mobil först. Syskonen väljer alltid de bästa färgerna.
I London tappade jag denna telefon i en taxi - detta hade jag dock ingen aning om förrän chauffören viftade med min rosa mobil mitt i vägen.
 På flygplatsen samma dag tappar jag bort den igen.
På flygplatsen i Sverige hittar jag den i botten på resväskan.
Och så är den borta igen.
När jag satte mig för att äta i vardagsrummet berättade mamma att hon hade fått med sig fel mobil till jobbet.

Suck. Vad gör jag för fel?

/Elin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar